Hej på er!
Ni som läser min blogg vet varför jag inte bloggat på hela dagaen ;) Men dagen har varit okej, rolig faktiskt men va också sur en hel del. Men eftersom att Aussiedrömmen kommer ut så sent i dag så vet jag inte om den blir så lång tyvärr! Men hoppas ni gillar den ialla fall.

Aussiedrömmen del 9

På kvällen låg jag och Akii i sängen utan Nanook de känndes så tomt utan han!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Flera dagar gick och snart en vecka. Jag hadde varit och hälsat på honom 2 gånger då vetrinären sa att man inte får komma för ofta. När jag var där satt jag med Akii vid hanns sida och pratade med han som om han vore en människa. Akii var en mycket klok hund och kämpade. Allt jag pratade om med Nanook visste jag att han hörde. Skolan, killar och kompisar. Precis allt pratade jag om. Det känndes bra att både Nanook och Akii lysnade på vad jag sa.
Och ännu 2 veckor gick och inget besked om att Nanook har blivit bättre. Hela familjen var orolig och vi bestämmde att ha ett litet familje möte.
Klockan 6 på en kväll så samlades vi runt bordet och skulle ha det där mötet. Mama började att prata och jag svarade.

- Gumman du vet väll vad de här kan inebära?
- Jag tror de. Att vi får kämpa och håla ut tills Nanook blir frisk.
- Ja de okså men framför allt att Nanook kanske inte klarar sig, de är mycket ovanligt att hundar och andra djur ligger insolerad i veckor. Så de vi kanske måste besluta är att vi måste avliva han. Och du vet att de är för hanns bästa.

Mamma tog i min hand när hon såg att jag inte mådde bra av de hon sa.

- Du har rätt mamma, jag vill verkligen hanns bästa och jag vill verkligen att han ska få slippa lida...
- Det är bra at du förstår gumman.
- Pappa vad tycker du att vi ska göra?
- Med tanke på vad som hänt ocg bara helt plötsligt. Och han har leggat på Djursjukhus i veckor så tycker jag att de är bättre att han somnar in och slipper lida.
- Du då mamma?
- Jag är ledsen gumman men jag tycker som pappa. Du vet att de är för hanns bästa.
- Jag vet de och jag tror ni har rätt.

Mötet tog några timmar även om vi bara pratade om Nanook och Akii. Så efter mötet gick vi alla och sov. När jag låg där med Akii så tänkte jag att all träning vi tränat är borta, Allt vi gjort är borta. Men en sak är jag säker på, atr ALLT kommer finnas och bo i mitt hjärta. Jag får en massa filmer om när han va valp och bara blev större. De va minnen med den bästa och finnaste hunden jag aldrig glömmer.
Dagen där på skulle mamma ringa till vetrinären för att säga de vi tyckte va bäst och att vi skulle komma och va med och göra de. Men precis när mamma ska slå nummret så ringer telefånen.

- Ojdå, så märkligt att telefånen ringer precis när jag ska ringa.

Mamma svarar med ett fint '' hemma hoss pärsson'' som då var vårat efter namn.

- Aa hej dokorn. VA är de sannt, ja men tack ska ni ha hej då!
- Mamma vad är de varför är du så glad?
- Nanook har vaknat upp på djursjukhuset.
- VA är de sannt åå du kan han ju komma he...
- Nej gumman han kan inte komma hem han är fortfarande inte bra, han har bara öppnat ögonen men mår fortfarande mycket dålig och är mycket sjuk.
- Aha men de va ialla fall roligt att höra att han är vaken.
- Jag vet gumman, de glädjer mig också.

Mamma och pappa och jag och Akii bestämmer oss för att hälsa på Nanook och vi bestämmer också att åka dit i morgon. Ingen annar vilket lycklig hundägare jag är nu!

Det va Aussiedrömmen del 9 och i morgorn är de sista delen om ingen kommenterar att de vill ha fler delar! Så passa på att läsa och kommentera, och hoppas ni gillade den!