Hej på er!
Har absolut inte bloggad bra idag, jag vet men har ju varit lite problem med internet! De ndra har ju gått ut så nu har vi bara en telenor sticka att dela på :/ Men istället för att sitta min timma på dagen så gör jag de på kvällen och skriver Aussiedrömen del 8 . Hoppas att de inte gör något, men som sakt har vi inte trådlöst internet.
Men hoppas ni har haft de bra idag, de har jag ialla fall! Men nog om de nu ska jag skriva min novell!

Aussiedömen del 8

en dag när jag kommer hem från skolan och öppnar dörren så är Akii inte som vanligt. Han piper och gnäller och lägger sig under soffan. Jag blir rädd och roppar på Nanook!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Men ingen Nanook kommer. Jag blir rädd och kollar överallt. Men fortfarande ingen Nanook.
Jag springer ut i trädgården och kollar och där ligger han. Jag pustar långsamt ut och tänkar han är här.

- Nanook du får inte skrämma mig så där. Jag trodde du va död!

Jag får inget svar från Nanook (kroppssvar, då hundar vissar vad de vill med kroppen eller ljud.)

- Nanook? Hur är de gubben?

Jag springer fram och tar han i min famn och bara kollar på honom. Sen kom jag på att varför ligger jag här för? Det jag hadde lärt mig skulle jag göra! Till att börja med såg jag till att han var varm då de va kyligt ute idag. Sen klappade jag och pratade med honom sammtidigt som jag ringde vetrinären och mamma. Som tur va kunde vetrinären komma hit hem till mig. Medans jag väntade på mamma och vetrinären så försökte jag få Nanook att drika med han ville inte.
Vetrinären kom och undersökte Nanook, Akii gömmde sig under hela tiden. Vetrinären sa att han måste ta med Nanook till djursjukhuset så vart jag jätte ledsen! Mamma sa att de är bäst ifall jag stannar hemmma så att jag inte tar de för hårt där borta och som hundägare måste man va stark och villja hundens bästa!
Mamma följde med till djursjukhuset och när dom hadde åkt kom lilla Akii fram med örornen bakot och huvudet ner i backen. Han visste vad som händer och var minst lika orolig som jag var.

- Adu Akii jag vte hur de är, jag saknar han redan jag också.

Mamma kom hem hem efter några timmar, men utan någon Nanook. nu ville jag veta vad de är han är utsatt för.

- Mamma, hur är de med Nanook mår han bra?
- Gumman vi tar de när din pappa kommer hem.
- Aha.. okej som du vill.

Jag ville veta nu men jag visste att de var bättre att pappa visste och att vi alla tog smällen tillsammans. Om de nu var en smäll, men de måste de ju varit eftersom att Nanook inte var med hem.
Hallå mina tjejer vet ni vad att....

- Men gud varför ser ni då ledsna ut, jag har världens nyhe.....
- Pappa sätt dig.
- Vad har hänt? Ni ser ut att ha sätt ett spöke.

Mamma förklarade allt för oss och pappa hade glömt bort den goda nyheten han skulle berätta för nu var han också ledsen. Mamma sa att vetrinären inte visste vad som hadde hänt med Nanook men att dom hundersöker och forskar med de. Så just nu ligger Nanook insolerad på djursjukhuset med en massa slangar i munen och kroppen som gjorde att han inte svälte för han ville inte äta och de fanns inte tid för de ändå. Mamma berättade också att om jag inte hade ringt vetrinären när jag ringde dom så skulle Nanook inte finnas nu. Den tanken gjorde mig ledsen och jag ville inte tänka på den.
På kvällen låg jag och Akii i sängen utan Nanook de känndes så tomt utan han!

Det va Aussiedrömen del 8 hoppas ni gillade den. Och kommentera gjärna vad ni tror kommer hända med Nanook. Kanske kan få lite ider från er läsare. Och skriv gjärna med ni tycker också!

Och tyvärr ingen bild så de fuckar sig! :(