Aussiedrömmen del 10
Hej på er!
Tänkte skriva del 10 nu i Aussiedrömmen och sen har jag tänkt lite vill liksom inte sluta med den. Så jag har bestämmt att efter sommaren eller påsken så kommer typ som en Aussiedrömmen 2 ;) Vad tycker ni om de va? Isåfall kommentera. Och sen så får vi nu se hur de går för Nanook och Akii.
Aussiedrömmen del 10
Mamma och pappa och jag och Akii bestämmer oss för att hälsa på Nanook och vi bestämmer också att åka dit i morgon. Ingen annar vilket lycklig hundägare jag är nu!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag hadde svårt att sova i natt jag bara tänkte på Nanook hela tiden. Vad som kommer hända med han. Måste han gå bort kommer han må bra? Jag är helt lost!
Men de är bara en sak jag kan göra och de är att vänta på ett mirakel. Och de hoppas jag kommer hända i morgon. Jag tänker på allt som vi gjort och när vi hittade Akii i skogen och varför han måste vara så ung.... Alla har de ju inte bra.
Men jag är så himla tacksamm för att Nanook har funnits där för mig, för att han har funnits på denna jord och gjort mig till den människan jag inte va för 1 år sen. Jag älskar min Nanook så fruktansvärt mycket att jag spricker. Och Akii också självklart. Och jag tänker på hur de va när Akii kom att man va vungen att ta hamnd om han eftersom att han bara va en bebis valp. Att han fick stå ut att inte få så mycket tid med mig på kvällarna. Men bara för att Akii kom betyder de inte att jag skulle glömma min älskade. ALDRIG I MITT LIV!
Men nu ligger han där... helt förtvivlad och undrar vad han gör där. Han är också såå himla duktig som vågar ta sprutorna och ha en massa slangar i munen. Men nu var de sags att tänka positivt, tänk så skulle han bli bra tänk så skulle han få leva? De ända jag ska göra nu är att sova och drömma om min underbara vänner Nanook och Akii. Mina bästa vänner!
Nästa dag vaknade jag av att mamma väkte mig för vi skulle till vetrinären tidigt. Pappa körde oss dit för han ville också hälsa på Nanook. Och Akii ville med också såklart. När vi kom in i rummet där de tagit Nanook till så mötes våra blickar. Jag såg hur han ville vifta på svansen med kunde inte. Han låg där med rinnade ögon och bara kollade ut över de dystra rummet som om han va i ett fängelse. De föll en tår från min röda kalla kind och en till på den andra. Jag kännde hur dom ran ner på mitt kalla bröst och sedan försvann. Man får ingen bra kännsla av att se sin hund halvdöd. Men jag vill bara han bästa. Och de vill nog alla andra hundägare för sina hundra också.
Mamma pratade med vetrinären en stund inna vi skulle hem. De pratade om hur vi ville göra. De sa att vi kunde aliva han och bara låta honom slippa lida eller också låta han ligga kvar här och lida. De sa också att de snart om hadde fått proverna på Nanooks syndrom. Så vi åkte hem och ville vänta. Vet att folk tycket att vi borde ha avlivat han men dom sa att de finns en channs och den vill jag ta. Om den kan rädda Nanook så tar jag den!
Flera veckor gick och vi började inse att Nanook får lida för mycket. De känns overkligt att en hund kan vara sjuk i lite mindre än en halv år och lite mindre är nästan ett halv år. Stackars lilla Nanook.
En morgon gick jag till skolan från att varit hemma en vecka.... När jag kom dit så va morgonen bra alla va tysta och ryktet om Nanook hadde spridids sig och alla visste om vad som va fel. Min fröken och alla klasskompisar. Mobbarna hadde slutat mobba och alla hadde slutat skrika i lektionen pch alla sa '' jag är ledsen för allt jag gjort '' hmm de skänndes skönt att alla förstog vilken ledsam sak de va så snälla mot mig för.
När jag kom hem så satt mamma och va jätte glad i soffan och pappa också.
- Jobbar inte ni?
- Jo eller nej vi kom hem för att berätta en sak för dig gumman. Något väldigt bra!
När mamma sa så fick jag ett leande på läpparna. Min första tanke va yes ett mirakel har landat!
- Ett mirakel, mamma säg att de är ett mirakel.
- Nee... JO! De har fått provsvaret på vad Nanook har drabbats av och kan nu börja behandla honom med den medecin hn behöver och han kommer säkert få komma hem på måndag.
- VAAA? Skämtar du med mig så är de inge kul.
- Jag skämtar inte, de är sant Nanook kommer bli frisk igen.
- VAA?
- Gumman de din mamma säger är sant.
Min första tanke där va yes min Nanook ska få komma hem han har blivit frisk.
Men mamma sa att vetrinären hadde sakt att man inte får komma och hälsa på under behandligen. och att han måste vila några dagar till måndag ungefär.
Det gick några dagar och sen vart de måndag.ÄNTLIGEN! Idag skulle min Nanook få komma hem till sin familj igen.
När vi kom dit så var Nanook på egna ben. Jag kramade han i flera minuter, tog mina händer i hans päls och bara smekna hans nacke pussade på honom flera gånger och bara va helt borta i våran värld. Sen vart Akii insläppt och jag såg hur de kramades och lekte men varandra. Så underbart att se.
- Det är en stark hund du har.
- Tack jag vet han är världens underbaraste och Akii med.
- Ja de kan jag hålla med om. Vi har aldrig haft ett så långt fall förut och vi är förvånade att han levde så länge utav en behandling som inte ens hjälpte ett dugg. Han kämpade nog för dig.
- Vet du va de tror jag också!
- Han hadde drabbats av ett socker problem och några andra osaker men dom tar jag med dina föreldrar sen. Och du borde veta att du är en bra hundägare och du vet vad dom vill.
- Tack så mycket, men mamma ska vi åka hem nu.
- Okej gumman, och tack doktorn så snällt av er att vilja jobba med detta fall så här länge de betyder så mycket för min familj.
- Varsegod de är mitt jobb. Och glömm inte ingen skog på två dagar.
När vi kom hem så gjorde jag de skönt i min säng för Nanook och Akii, och lilla Akii som va i rumpan på Nanook hela tiden. Dom var verkligen bröder dom två. Två dagar senare så va jag ute i skogen med mina älsklingar och kände luft igen. ren luft och man får en underbar kännsla av att känna att man har två underbara hundar. Min Nanook och Akii jag älskar er så otroligt mycket!
De va den delen och så kan ni ju läsa där uppe om lite info. Men kommentera gjärna de här så blir jag glad.
Tänkte skriva del 10 nu i Aussiedrömmen och sen har jag tänkt lite vill liksom inte sluta med den. Så jag har bestämmt att efter sommaren eller påsken så kommer typ som en Aussiedrömmen 2 ;) Vad tycker ni om de va? Isåfall kommentera. Och sen så får vi nu se hur de går för Nanook och Akii.
Aussiedrömmen del 10
Mamma och pappa och jag och Akii bestämmer oss för att hälsa på Nanook och vi bestämmer också att åka dit i morgon. Ingen annar vilket lycklig hundägare jag är nu!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag hadde svårt att sova i natt jag bara tänkte på Nanook hela tiden. Vad som kommer hända med han. Måste han gå bort kommer han må bra? Jag är helt lost!
Men de är bara en sak jag kan göra och de är att vänta på ett mirakel. Och de hoppas jag kommer hända i morgon. Jag tänker på allt som vi gjort och när vi hittade Akii i skogen och varför han måste vara så ung.... Alla har de ju inte bra.
Men jag är så himla tacksamm för att Nanook har funnits där för mig, för att han har funnits på denna jord och gjort mig till den människan jag inte va för 1 år sen. Jag älskar min Nanook så fruktansvärt mycket att jag spricker. Och Akii också självklart. Och jag tänker på hur de va när Akii kom att man va vungen att ta hamnd om han eftersom att han bara va en bebis valp. Att han fick stå ut att inte få så mycket tid med mig på kvällarna. Men bara för att Akii kom betyder de inte att jag skulle glömma min älskade. ALDRIG I MITT LIV!
Men nu ligger han där... helt förtvivlad och undrar vad han gör där. Han är också såå himla duktig som vågar ta sprutorna och ha en massa slangar i munen. Men nu var de sags att tänka positivt, tänk så skulle han bli bra tänk så skulle han få leva? De ända jag ska göra nu är att sova och drömma om min underbara vänner Nanook och Akii. Mina bästa vänner!
Nästa dag vaknade jag av att mamma väkte mig för vi skulle till vetrinären tidigt. Pappa körde oss dit för han ville också hälsa på Nanook. Och Akii ville med också såklart. När vi kom in i rummet där de tagit Nanook till så mötes våra blickar. Jag såg hur han ville vifta på svansen med kunde inte. Han låg där med rinnade ögon och bara kollade ut över de dystra rummet som om han va i ett fängelse. De föll en tår från min röda kalla kind och en till på den andra. Jag kännde hur dom ran ner på mitt kalla bröst och sedan försvann. Man får ingen bra kännsla av att se sin hund halvdöd. Men jag vill bara han bästa. Och de vill nog alla andra hundägare för sina hundra också.
Mamma pratade med vetrinären en stund inna vi skulle hem. De pratade om hur vi ville göra. De sa att vi kunde aliva han och bara låta honom slippa lida eller också låta han ligga kvar här och lida. De sa också att de snart om hadde fått proverna på Nanooks syndrom. Så vi åkte hem och ville vänta. Vet att folk tycket att vi borde ha avlivat han men dom sa att de finns en channs och den vill jag ta. Om den kan rädda Nanook så tar jag den!
Flera veckor gick och vi började inse att Nanook får lida för mycket. De känns overkligt att en hund kan vara sjuk i lite mindre än en halv år och lite mindre är nästan ett halv år. Stackars lilla Nanook.
En morgon gick jag till skolan från att varit hemma en vecka.... När jag kom dit så va morgonen bra alla va tysta och ryktet om Nanook hadde spridids sig och alla visste om vad som va fel. Min fröken och alla klasskompisar. Mobbarna hadde slutat mobba och alla hadde slutat skrika i lektionen pch alla sa '' jag är ledsen för allt jag gjort '' hmm de skänndes skönt att alla förstog vilken ledsam sak de va så snälla mot mig för.
När jag kom hem så satt mamma och va jätte glad i soffan och pappa också.
- Jobbar inte ni?
- Jo eller nej vi kom hem för att berätta en sak för dig gumman. Något väldigt bra!
När mamma sa så fick jag ett leande på läpparna. Min första tanke va yes ett mirakel har landat!
- Ett mirakel, mamma säg att de är ett mirakel.
- Nee... JO! De har fått provsvaret på vad Nanook har drabbats av och kan nu börja behandla honom med den medecin hn behöver och han kommer säkert få komma hem på måndag.
- VAAA? Skämtar du med mig så är de inge kul.
- Jag skämtar inte, de är sant Nanook kommer bli frisk igen.
- VAA?
- Gumman de din mamma säger är sant.
Min första tanke där va yes min Nanook ska få komma hem han har blivit frisk.
Men mamma sa att vetrinären hadde sakt att man inte får komma och hälsa på under behandligen. och att han måste vila några dagar till måndag ungefär.
Det gick några dagar och sen vart de måndag.ÄNTLIGEN! Idag skulle min Nanook få komma hem till sin familj igen.
När vi kom dit så var Nanook på egna ben. Jag kramade han i flera minuter, tog mina händer i hans päls och bara smekna hans nacke pussade på honom flera gånger och bara va helt borta i våran värld. Sen vart Akii insläppt och jag såg hur de kramades och lekte men varandra. Så underbart att se.
- Det är en stark hund du har.
- Tack jag vet han är världens underbaraste och Akii med.
- Ja de kan jag hålla med om. Vi har aldrig haft ett så långt fall förut och vi är förvånade att han levde så länge utav en behandling som inte ens hjälpte ett dugg. Han kämpade nog för dig.
- Vet du va de tror jag också!
- Han hadde drabbats av ett socker problem och några andra osaker men dom tar jag med dina föreldrar sen. Och du borde veta att du är en bra hundägare och du vet vad dom vill.
- Tack så mycket, men mamma ska vi åka hem nu.
- Okej gumman, och tack doktorn så snällt av er att vilja jobba med detta fall så här länge de betyder så mycket för min familj.
- Varsegod de är mitt jobb. Och glömm inte ingen skog på två dagar.
När vi kom hem så gjorde jag de skönt i min säng för Nanook och Akii, och lilla Akii som va i rumpan på Nanook hela tiden. Dom var verkligen bröder dom två. Två dagar senare så va jag ute i skogen med mina älsklingar och kände luft igen. ren luft och man får en underbar kännsla av att känna att man har två underbara hundar. Min Nanook och Akii jag älskar er så otroligt mycket!
De va den delen och så kan ni ju läsa där uppe om lite info. Men kommentera gjärna de här så blir jag glad.
Aussiedrömmen del 9
Hej på er!
Ni som läser min blogg vet varför jag inte bloggat på hela dagaen ;) Men dagen har varit okej, rolig faktiskt men va också sur en hel del. Men eftersom att Aussiedrömmen kommer ut så sent i dag så vet jag inte om den blir så lång tyvärr! Men hoppas ni gillar den ialla fall.
Aussiedrömmen del 9
På kvällen låg jag och Akii i sängen utan Nanook de känndes så tomt utan han!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Flera dagar gick och snart en vecka. Jag hadde varit och hälsat på honom 2 gånger då vetrinären sa att man inte får komma för ofta. När jag var där satt jag med Akii vid hanns sida och pratade med han som om han vore en människa. Akii var en mycket klok hund och kämpade. Allt jag pratade om med Nanook visste jag att han hörde. Skolan, killar och kompisar. Precis allt pratade jag om. Det känndes bra att både Nanook och Akii lysnade på vad jag sa.
Och ännu 2 veckor gick och inget besked om att Nanook har blivit bättre. Hela familjen var orolig och vi bestämmde att ha ett litet familje möte.
Klockan 6 på en kväll så samlades vi runt bordet och skulle ha det där mötet. Mama började att prata och jag svarade.
- Gumman du vet väll vad de här kan inebära?
- Jag tror de. Att vi får kämpa och håla ut tills Nanook blir frisk.
- Ja de okså men framför allt att Nanook kanske inte klarar sig, de är mycket ovanligt att hundar och andra djur ligger insolerad i veckor. Så de vi kanske måste besluta är att vi måste avliva han. Och du vet att de är för hanns bästa.
Mamma tog i min hand när hon såg att jag inte mådde bra av de hon sa.
- Du har rätt mamma, jag vill verkligen hanns bästa och jag vill verkligen att han ska få slippa lida...
- Det är bra at du förstår gumman.
- Pappa vad tycker du att vi ska göra?
- Med tanke på vad som hänt ocg bara helt plötsligt. Och han har leggat på Djursjukhus i veckor så tycker jag att de är bättre att han somnar in och slipper lida.
- Du då mamma?
- Jag är ledsen gumman men jag tycker som pappa. Du vet att de är för hanns bästa.
- Jag vet de och jag tror ni har rätt.
Mötet tog några timmar även om vi bara pratade om Nanook och Akii. Så efter mötet gick vi alla och sov. När jag låg där med Akii så tänkte jag att all träning vi tränat är borta, Allt vi gjort är borta. Men en sak är jag säker på, atr ALLT kommer finnas och bo i mitt hjärta. Jag får en massa filmer om när han va valp och bara blev större. De va minnen med den bästa och finnaste hunden jag aldrig glömmer.
Dagen där på skulle mamma ringa till vetrinären för att säga de vi tyckte va bäst och att vi skulle komma och va med och göra de. Men precis när mamma ska slå nummret så ringer telefånen.
- Ojdå, så märkligt att telefånen ringer precis när jag ska ringa.
Mamma svarar med ett fint '' hemma hoss pärsson'' som då var vårat efter namn.
- Aa hej dokorn. VA är de sannt, ja men tack ska ni ha hej då!
- Mamma vad är de varför är du så glad?
- Nanook har vaknat upp på djursjukhuset.
- VA är de sannt åå du kan han ju komma he...
- Nej gumman han kan inte komma hem han är fortfarande inte bra, han har bara öppnat ögonen men mår fortfarande mycket dålig och är mycket sjuk.
- Aha men de va ialla fall roligt att höra att han är vaken.
- Jag vet gumman, de glädjer mig också.
Mamma och pappa och jag och Akii bestämmer oss för att hälsa på Nanook och vi bestämmer också att åka dit i morgon. Ingen annar vilket lycklig hundägare jag är nu!
Det va Aussiedrömmen del 9 och i morgorn är de sista delen om ingen kommenterar att de vill ha fler delar! Så passa på att läsa och kommentera, och hoppas ni gillade den!
Ni som läser min blogg vet varför jag inte bloggat på hela dagaen ;) Men dagen har varit okej, rolig faktiskt men va också sur en hel del. Men eftersom att Aussiedrömmen kommer ut så sent i dag så vet jag inte om den blir så lång tyvärr! Men hoppas ni gillar den ialla fall.
Aussiedrömmen del 9
På kvällen låg jag och Akii i sängen utan Nanook de känndes så tomt utan han!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Flera dagar gick och snart en vecka. Jag hadde varit och hälsat på honom 2 gånger då vetrinären sa att man inte får komma för ofta. När jag var där satt jag med Akii vid hanns sida och pratade med han som om han vore en människa. Akii var en mycket klok hund och kämpade. Allt jag pratade om med Nanook visste jag att han hörde. Skolan, killar och kompisar. Precis allt pratade jag om. Det känndes bra att både Nanook och Akii lysnade på vad jag sa.
Och ännu 2 veckor gick och inget besked om att Nanook har blivit bättre. Hela familjen var orolig och vi bestämmde att ha ett litet familje möte.
Klockan 6 på en kväll så samlades vi runt bordet och skulle ha det där mötet. Mama började att prata och jag svarade.
- Gumman du vet väll vad de här kan inebära?
- Jag tror de. Att vi får kämpa och håla ut tills Nanook blir frisk.
- Ja de okså men framför allt att Nanook kanske inte klarar sig, de är mycket ovanligt att hundar och andra djur ligger insolerad i veckor. Så de vi kanske måste besluta är att vi måste avliva han. Och du vet att de är för hanns bästa.
Mamma tog i min hand när hon såg att jag inte mådde bra av de hon sa.
- Du har rätt mamma, jag vill verkligen hanns bästa och jag vill verkligen att han ska få slippa lida...
- Det är bra at du förstår gumman.
- Pappa vad tycker du att vi ska göra?
- Med tanke på vad som hänt ocg bara helt plötsligt. Och han har leggat på Djursjukhus i veckor så tycker jag att de är bättre att han somnar in och slipper lida.
- Du då mamma?
- Jag är ledsen gumman men jag tycker som pappa. Du vet att de är för hanns bästa.
- Jag vet de och jag tror ni har rätt.
Mötet tog några timmar även om vi bara pratade om Nanook och Akii. Så efter mötet gick vi alla och sov. När jag låg där med Akii så tänkte jag att all träning vi tränat är borta, Allt vi gjort är borta. Men en sak är jag säker på, atr ALLT kommer finnas och bo i mitt hjärta. Jag får en massa filmer om när han va valp och bara blev större. De va minnen med den bästa och finnaste hunden jag aldrig glömmer.
Dagen där på skulle mamma ringa till vetrinären för att säga de vi tyckte va bäst och att vi skulle komma och va med och göra de. Men precis när mamma ska slå nummret så ringer telefånen.
- Ojdå, så märkligt att telefånen ringer precis när jag ska ringa.
Mamma svarar med ett fint '' hemma hoss pärsson'' som då var vårat efter namn.
- Aa hej dokorn. VA är de sannt, ja men tack ska ni ha hej då!
- Mamma vad är de varför är du så glad?
- Nanook har vaknat upp på djursjukhuset.
- VA är de sannt åå du kan han ju komma he...
- Nej gumman han kan inte komma hem han är fortfarande inte bra, han har bara öppnat ögonen men mår fortfarande mycket dålig och är mycket sjuk.
- Aha men de va ialla fall roligt att höra att han är vaken.
- Jag vet gumman, de glädjer mig också.
Mamma och pappa och jag och Akii bestämmer oss för att hälsa på Nanook och vi bestämmer också att åka dit i morgon. Ingen annar vilket lycklig hundägare jag är nu!
Det va Aussiedrömmen del 9 och i morgorn är de sista delen om ingen kommenterar att de vill ha fler delar! Så passa på att läsa och kommentera, och hoppas ni gillade den!
Aussiedrömen del 8
Hej på er!
Har absolut inte bloggad bra idag, jag vet men har ju varit lite problem med internet! De ndra har ju gått ut så nu har vi bara en telenor sticka att dela på :/ Men istället för att sitta min timma på dagen så gör jag de på kvällen och skriver Aussiedrömen del 8 . Hoppas att de inte gör något, men som sakt har vi inte trådlöst internet.
Men hoppas ni har haft de bra idag, de har jag ialla fall! Men nog om de nu ska jag skriva min novell!
Aussiedömen del 8
en dag när jag kommer hem från skolan och öppnar dörren så är Akii inte som vanligt. Han piper och gnäller och lägger sig under soffan. Jag blir rädd och roppar på Nanook!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Men ingen Nanook kommer. Jag blir rädd och kollar överallt. Men fortfarande ingen Nanook.
Jag springer ut i trädgården och kollar och där ligger han. Jag pustar långsamt ut och tänkar han är här.
- Nanook du får inte skrämma mig så där. Jag trodde du va död!
Jag får inget svar från Nanook (kroppssvar, då hundar vissar vad de vill med kroppen eller ljud.)
- Nanook? Hur är de gubben?
Jag springer fram och tar han i min famn och bara kollar på honom. Sen kom jag på att varför ligger jag här för? Det jag hadde lärt mig skulle jag göra! Till att börja med såg jag till att han var varm då de va kyligt ute idag. Sen klappade jag och pratade med honom sammtidigt som jag ringde vetrinären och mamma. Som tur va kunde vetrinären komma hit hem till mig. Medans jag väntade på mamma och vetrinären så försökte jag få Nanook att drika med han ville inte.
Vetrinären kom och undersökte Nanook, Akii gömmde sig under hela tiden. Vetrinären sa att han måste ta med Nanook till djursjukhuset så vart jag jätte ledsen! Mamma sa att de är bäst ifall jag stannar hemmma så att jag inte tar de för hårt där borta och som hundägare måste man va stark och villja hundens bästa!
Mamma följde med till djursjukhuset och när dom hadde åkt kom lilla Akii fram med örornen bakot och huvudet ner i backen. Han visste vad som händer och var minst lika orolig som jag var.
- Adu Akii jag vte hur de är, jag saknar han redan jag också.
Mamma kom hem hem efter några timmar, men utan någon Nanook. nu ville jag veta vad de är han är utsatt för.
- Mamma, hur är de med Nanook mår han bra?
- Gumman vi tar de när din pappa kommer hem.
- Aha.. okej som du vill.
Jag ville veta nu men jag visste att de var bättre att pappa visste och att vi alla tog smällen tillsammans. Om de nu var en smäll, men de måste de ju varit eftersom att Nanook inte var med hem.
Hallå mina tjejer vet ni vad att....
- Men gud varför ser ni då ledsna ut, jag har världens nyhe.....
- Pappa sätt dig.
- Vad har hänt? Ni ser ut att ha sätt ett spöke.
Mamma förklarade allt för oss och pappa hade glömt bort den goda nyheten han skulle berätta för nu var han också ledsen. Mamma sa att vetrinären inte visste vad som hadde hänt med Nanook men att dom hundersöker och forskar med de. Så just nu ligger Nanook insolerad på djursjukhuset med en massa slangar i munen och kroppen som gjorde att han inte svälte för han ville inte äta och de fanns inte tid för de ändå. Mamma berättade också att om jag inte hade ringt vetrinären när jag ringde dom så skulle Nanook inte finnas nu. Den tanken gjorde mig ledsen och jag ville inte tänka på den.
På kvällen låg jag och Akii i sängen utan Nanook de känndes så tomt utan han!
Det va Aussiedrömen del 8 hoppas ni gillade den. Och kommentera gjärna vad ni tror kommer hända med Nanook. Kanske kan få lite ider från er läsare. Och skriv gjärna med ni tycker också!
Och tyvärr ingen bild så de fuckar sig! :(
Har absolut inte bloggad bra idag, jag vet men har ju varit lite problem med internet! De ndra har ju gått ut så nu har vi bara en telenor sticka att dela på :/ Men istället för att sitta min timma på dagen så gör jag de på kvällen och skriver Aussiedrömen del 8 . Hoppas att de inte gör något, men som sakt har vi inte trådlöst internet.
Men hoppas ni har haft de bra idag, de har jag ialla fall! Men nog om de nu ska jag skriva min novell!
Aussiedömen del 8
en dag när jag kommer hem från skolan och öppnar dörren så är Akii inte som vanligt. Han piper och gnäller och lägger sig under soffan. Jag blir rädd och roppar på Nanook!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Men ingen Nanook kommer. Jag blir rädd och kollar överallt. Men fortfarande ingen Nanook.
Jag springer ut i trädgården och kollar och där ligger han. Jag pustar långsamt ut och tänkar han är här.
- Nanook du får inte skrämma mig så där. Jag trodde du va död!
Jag får inget svar från Nanook (kroppssvar, då hundar vissar vad de vill med kroppen eller ljud.)
- Nanook? Hur är de gubben?
Jag springer fram och tar han i min famn och bara kollar på honom. Sen kom jag på att varför ligger jag här för? Det jag hadde lärt mig skulle jag göra! Till att börja med såg jag till att han var varm då de va kyligt ute idag. Sen klappade jag och pratade med honom sammtidigt som jag ringde vetrinären och mamma. Som tur va kunde vetrinären komma hit hem till mig. Medans jag väntade på mamma och vetrinären så försökte jag få Nanook att drika med han ville inte.
Vetrinären kom och undersökte Nanook, Akii gömmde sig under hela tiden. Vetrinären sa att han måste ta med Nanook till djursjukhuset så vart jag jätte ledsen! Mamma sa att de är bäst ifall jag stannar hemmma så att jag inte tar de för hårt där borta och som hundägare måste man va stark och villja hundens bästa!
Mamma följde med till djursjukhuset och när dom hadde åkt kom lilla Akii fram med örornen bakot och huvudet ner i backen. Han visste vad som händer och var minst lika orolig som jag var.
- Adu Akii jag vte hur de är, jag saknar han redan jag också.
Mamma kom hem hem efter några timmar, men utan någon Nanook. nu ville jag veta vad de är han är utsatt för.
- Mamma, hur är de med Nanook mår han bra?
- Gumman vi tar de när din pappa kommer hem.
- Aha.. okej som du vill.
Jag ville veta nu men jag visste att de var bättre att pappa visste och att vi alla tog smällen tillsammans. Om de nu var en smäll, men de måste de ju varit eftersom att Nanook inte var med hem.
Hallå mina tjejer vet ni vad att....
- Men gud varför ser ni då ledsna ut, jag har världens nyhe.....
- Pappa sätt dig.
- Vad har hänt? Ni ser ut att ha sätt ett spöke.
Mamma förklarade allt för oss och pappa hade glömt bort den goda nyheten han skulle berätta för nu var han också ledsen. Mamma sa att vetrinären inte visste vad som hadde hänt med Nanook men att dom hundersöker och forskar med de. Så just nu ligger Nanook insolerad på djursjukhuset med en massa slangar i munen och kroppen som gjorde att han inte svälte för han ville inte äta och de fanns inte tid för de ändå. Mamma berättade också att om jag inte hade ringt vetrinären när jag ringde dom så skulle Nanook inte finnas nu. Den tanken gjorde mig ledsen och jag ville inte tänka på den.
På kvällen låg jag och Akii i sängen utan Nanook de känndes så tomt utan han!
Det va Aussiedrömen del 8 hoppas ni gillade den. Och kommentera gjärna vad ni tror kommer hända med Nanook. Kanske kan få lite ider från er läsare. Och skriv gjärna med ni tycker också!
Och tyvärr ingen bild så de fuckar sig! :(
Aussiedrömen del 7
Hej på er!
Har ju redan berättat om dagen i föra inlägget ''seg dag idag'' men nu har pappa instrallerat telenor internet stickan för att jag ska kunna blogga kvällens sista inlägg! SNÄLLT för min del! Men nu ska ni få veta mer hur de går för Nanook 10 månaders pressent!
Aussiedrömen del 7
Det kändes såå himla bra att gå hem med två hundar igen. Att få veta att Akii och Nanook va mina hundar! När vi kom hem så gjorde vi upp ett Schema som var både för Akii och Nanook! Och de funka jätte bra. I en vecka har de funkat. Och en vecka är alltså så länge som Akii har varit en familje medlem! Och i morgorn är de den stora dagen! Nanook 10 månaders pressent! Är så himla taggad!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknar tidigt idag för att fixa mig! Jag borstar Nanooks mjuka päls! Och eftersom att Akii är så liten än så har han inge päls att borsta än. Men efter de så gör mamma sig ordnig och sen bär vi oss åt till en gård på landet. När vi kommer ut ur bilen och släpper ut Akii och Nanook så blir dom överlyckliga! De springer med Nanooks alla syskon långt bort på ängen. Juste de va Nanooks första överaskning en syskonträff! Men alla andra Aussie hundar från hanns kull. Jag såg direkt på Nanook att han var lycklig, mycket lycklig faktiskt. Och lika så Akii. Och om dom var lyckliga, så var jag också de!
Vi var där i många timmar med lek och bus. Och Akii hadde blivit som en i Aussie flocken. Han var ju mycket minder än dom så alla lkte snällt med han. Efter syskon träffen fick Akii och Nanook en skön behandlig med ett varmt bad och kloklippnig och pälsklippning. Akii var med på allt eftersom att han va medlem i familjen nu och de våre inte snällt att låta han titta på tycker vi.
Men när vi kom hem igen så gav vi de ett varsit stort ben. Eller Akiis var väl lagom för han ialla fall. Sedan kunde de båda gå och lägga sig som två nöjda och älskvärda hundar. Både jag och mamma var också nöjda med dagen.
När pappa kom hem så åt vi middag och han frågade om dagen.
- Hur var eran dag idag då?
- Pappa du skulle sätt dom var överlyckliga, de känndes så bra att se och känna!
- Jasså? De var kul att höra. Själv har de varit jobbigt på jobbet! Lasse Jonsson svimmade och fick åka in till akuten.
- Men ojdå, de låter inte bra.
När pappa berättade om händelsen så visste jag att han ville åka in till sjukhuset. Det var ju trots allt hanns bästa kompis. Så vi fixade en hundvakt till hundarna så att dom inte behövde vara ensam en heldag då vi alla tre, mamma pappa och jag skulle dit och hälsa på och ge en massa blommor! Han mådde bra och de värmde pappa i hanns hjärta. Och de gjorde också mig glad.
Några dagar senare började skolan efter ett 2 veckors sportlov. Och allt var som vanligt jag va i skolan tills halv ett då jag kom hem och gick ut med hundarna i skogen.
2 månader gick och Nanook blev 1 år och Akii 6 månader. tiden går väldigt fort när man har kul. Men en dag när jag kommer hem från skolan och öppnar dörren så är Akii inte som vanligt. Han piper och gnäller och lägger sig under soffan. Jag blir rädd och roppar på Nanook!
Det va Aussiedrömen del 7 hoppas ni gillade den även om den inte vart så lång! Jag vet att de kanske inte är lika spännande längre men när man har tagit alla sina ider till dom andra delarna så måste man ju komma på nya och de är inte så lätt som de värkar. Så om ni har något tips som skulle de vara parfekt i fall ni ville kommentera det för är helt slut på ider men försöker att ta de som kommer upp och finns i min hjärna ;) Så varsegod att kommentera.
Någon bild på en Aussie träff som är tagen från google!
Har ju redan berättat om dagen i föra inlägget ''seg dag idag'' men nu har pappa instrallerat telenor internet stickan för att jag ska kunna blogga kvällens sista inlägg! SNÄLLT för min del! Men nu ska ni få veta mer hur de går för Nanook 10 månaders pressent!
Aussiedrömen del 7
Det kändes såå himla bra att gå hem med två hundar igen. Att få veta att Akii och Nanook va mina hundar! När vi kom hem så gjorde vi upp ett Schema som var både för Akii och Nanook! Och de funka jätte bra. I en vecka har de funkat. Och en vecka är alltså så länge som Akii har varit en familje medlem! Och i morgorn är de den stora dagen! Nanook 10 månaders pressent! Är så himla taggad!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknar tidigt idag för att fixa mig! Jag borstar Nanooks mjuka päls! Och eftersom att Akii är så liten än så har han inge päls att borsta än. Men efter de så gör mamma sig ordnig och sen bär vi oss åt till en gård på landet. När vi kommer ut ur bilen och släpper ut Akii och Nanook så blir dom överlyckliga! De springer med Nanooks alla syskon långt bort på ängen. Juste de va Nanooks första överaskning en syskonträff! Men alla andra Aussie hundar från hanns kull. Jag såg direkt på Nanook att han var lycklig, mycket lycklig faktiskt. Och lika så Akii. Och om dom var lyckliga, så var jag också de!
Vi var där i många timmar med lek och bus. Och Akii hadde blivit som en i Aussie flocken. Han var ju mycket minder än dom så alla lkte snällt med han. Efter syskon träffen fick Akii och Nanook en skön behandlig med ett varmt bad och kloklippnig och pälsklippning. Akii var med på allt eftersom att han va medlem i familjen nu och de våre inte snällt att låta han titta på tycker vi.
Men när vi kom hem igen så gav vi de ett varsit stort ben. Eller Akiis var väl lagom för han ialla fall. Sedan kunde de båda gå och lägga sig som två nöjda och älskvärda hundar. Både jag och mamma var också nöjda med dagen.
När pappa kom hem så åt vi middag och han frågade om dagen.
- Hur var eran dag idag då?
- Pappa du skulle sätt dom var överlyckliga, de känndes så bra att se och känna!
- Jasså? De var kul att höra. Själv har de varit jobbigt på jobbet! Lasse Jonsson svimmade och fick åka in till akuten.
- Men ojdå, de låter inte bra.
När pappa berättade om händelsen så visste jag att han ville åka in till sjukhuset. Det var ju trots allt hanns bästa kompis. Så vi fixade en hundvakt till hundarna så att dom inte behövde vara ensam en heldag då vi alla tre, mamma pappa och jag skulle dit och hälsa på och ge en massa blommor! Han mådde bra och de värmde pappa i hanns hjärta. Och de gjorde också mig glad.
Några dagar senare började skolan efter ett 2 veckors sportlov. Och allt var som vanligt jag va i skolan tills halv ett då jag kom hem och gick ut med hundarna i skogen.
2 månader gick och Nanook blev 1 år och Akii 6 månader. tiden går väldigt fort när man har kul. Men en dag när jag kommer hem från skolan och öppnar dörren så är Akii inte som vanligt. Han piper och gnäller och lägger sig under soffan. Jag blir rädd och roppar på Nanook!
Det va Aussiedrömen del 7 hoppas ni gillade den även om den inte vart så lång! Jag vet att de kanske inte är lika spännande längre men när man har tagit alla sina ider till dom andra delarna så måste man ju komma på nya och de är inte så lätt som de värkar. Så om ni har något tips som skulle de vara parfekt i fall ni ville kommentera det för är helt slut på ider men försöker att ta de som kommer upp och finns i min hjärna ;) Så varsegod att kommentera.
Någon bild på en Aussie träff som är tagen från google!
Aussiedrömen del 6
Hej på er!
Har varit en långtråkig dag idag... inte roligt tycker jag! Men nu ska jag skriva Aussiedrömen del 6 och de ska väl bli mer kul?
Aussiedrömen del 6
Jag svarade ja med en gång och den var ju aldrig hemma ensam på förmiddagen eftersom att Akii hade Nanook!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
På dagarna så sa våran granne som hade sett Akii och Nanook ute i hundgården, att dom lekte fint med varandra. Och de är ju bra eftersom att Nanook är ju lite större än Akii, hahaha ganska mycket större.
Det va inte alls något problem att gå ut med dom båda i koppel då Nanook var lydig och Akii gjorde som Nanook. De var nästan som om dom uppfostrade varandra. Flera dagar gick men inget svar från polisen om ett nytt hem. Inget svar tänkte jag? Då måste vi ju behålla Akii. Och han börjar faktiskt lyssna på de namnet nu! Det gick yttligare några dagar och v hade haft Akii i en vecka nu. Han va rumsren vilket han inte va när han kom till oss. Men nu är de bara en vecka kvar tills Nanook blir 10 månader och de är ju då vi ska ge honom något speciellt.
Så mamma gick till polisen och fråga om de har hittat något hem åt Akii för att de var väldigt dyrt med två olika foder även om vi hade råd eftersom att Akii var valp så måste han äta valpfoder.
- Har ni hittat ett nytt hem åt lilla Akii?
- Nej tyvärr frun inget hem. Men om de nu är så att vi inte gör de så finns de alltid hundhem att lämna han på.
- Jag kanske måste prata med min dotter först. Men jag återkommer!
- De låter bra de!
När mamma berättat den sorliga nyheterna så vart jag ju såå ledsen, men förstog att de var de bästa.
När vi skulle lämna in Akii till polisen dagen därpå så var både mamma och jag och Nanook ledsna att behöva lämmna bort han. När vi precis skulle ge honom till polisen så kollade han med sina söta valp ögon på mamma.
- Sluta gör så sär Akii, du får mig bara att vilja ändra mig.
Akii fortsatte kolla, som om han ville att mamma skulle ändra sig. Och att han visste att de var något som skulle skillja de åts.
- Är ni redo frun?
-Vet du vad? Jag tror att lillen här nyss har fått sin nya familj.
VA? tänkte jag, ska jag få ha två hundar?
- Om frun säger så, så är han er!
Det kändes såå himla bra att gå hem med två hundar igen. Att få veta att Akii och Nanook va mina hundar! När vi kom hem så gjorde vi upp ett Schema som var både för Akii och Nanook! Och de funka jätte bra. I en vecka har de funkat. Och en vecka är alltså så länge som Akii har varit en familje medlem! Och i morgorn är de den stora dagen! Nanook 10 månaders pressent! Är så himla taggad!
Det va den del 6 och hoppas ni gillade den! Älskar verkligen denna ras! Kommentera så är du som läser bäst!
Och för er som undrar vet jag inte om jag bloggar under dagen i morgon, då vi bara har 2 internet hemma hos pappa!
Har varit en långtråkig dag idag... inte roligt tycker jag! Men nu ska jag skriva Aussiedrömen del 6 och de ska väl bli mer kul?
Aussiedrömen del 6
Jag svarade ja med en gång och den var ju aldrig hemma ensam på förmiddagen eftersom att Akii hade Nanook!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
På dagarna så sa våran granne som hade sett Akii och Nanook ute i hundgården, att dom lekte fint med varandra. Och de är ju bra eftersom att Nanook är ju lite större än Akii, hahaha ganska mycket större.
Det va inte alls något problem att gå ut med dom båda i koppel då Nanook var lydig och Akii gjorde som Nanook. De var nästan som om dom uppfostrade varandra. Flera dagar gick men inget svar från polisen om ett nytt hem. Inget svar tänkte jag? Då måste vi ju behålla Akii. Och han börjar faktiskt lyssna på de namnet nu! Det gick yttligare några dagar och v hade haft Akii i en vecka nu. Han va rumsren vilket han inte va när han kom till oss. Men nu är de bara en vecka kvar tills Nanook blir 10 månader och de är ju då vi ska ge honom något speciellt.
Så mamma gick till polisen och fråga om de har hittat något hem åt Akii för att de var väldigt dyrt med två olika foder även om vi hade råd eftersom att Akii var valp så måste han äta valpfoder.
- Har ni hittat ett nytt hem åt lilla Akii?
- Nej tyvärr frun inget hem. Men om de nu är så att vi inte gör de så finns de alltid hundhem att lämna han på.
- Jag kanske måste prata med min dotter först. Men jag återkommer!
- De låter bra de!
När mamma berättat den sorliga nyheterna så vart jag ju såå ledsen, men förstog att de var de bästa.
När vi skulle lämna in Akii till polisen dagen därpå så var både mamma och jag och Nanook ledsna att behöva lämmna bort han. När vi precis skulle ge honom till polisen så kollade han med sina söta valp ögon på mamma.
- Sluta gör så sär Akii, du får mig bara att vilja ändra mig.
Akii fortsatte kolla, som om han ville att mamma skulle ändra sig. Och att han visste att de var något som skulle skillja de åts.
- Är ni redo frun?
-Vet du vad? Jag tror att lillen här nyss har fått sin nya familj.
VA? tänkte jag, ska jag få ha två hundar?
- Om frun säger så, så är han er!
Det kändes såå himla bra att gå hem med två hundar igen. Att få veta att Akii och Nanook va mina hundar! När vi kom hem så gjorde vi upp ett Schema som var både för Akii och Nanook! Och de funka jätte bra. I en vecka har de funkat. Och en vecka är alltså så länge som Akii har varit en familje medlem! Och i morgorn är de den stora dagen! Nanook 10 månaders pressent! Är så himla taggad!
Det va den del 6 och hoppas ni gillade den! Älskar verkligen denna ras! Kommentera så är du som läser bäst!
Och för er som undrar vet jag inte om jag bloggar under dagen i morgon, då vi bara har 2 internet hemma hos pappa!
Aussiedrömen del 5
Hej på er som jag alltid gör varje dag då måste jag ju skriva Aussiedrömen! Och som ni redan vet så är de inte fel att komma med kommentarer och tips! För skulle va jätte glad om ni gjorde de.
Aussiedrömen del 5
när mamma kommer hem så ssätter vi oss och pratar om vad vi kan göra för Nanook. Och de slutar med att vi kommer fram till ett beslut som är mycket bra...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mamma ringer sammtal till Nanooks kennel och till andra hundägare som är hennes kompisar! Och jag bara går i skolan och väntar på att få komme hem till Nanook. Men mina skoldagar är inte långa. Jag slutar alltid 1 eller halv 1. Och de är bra nu när vi har Nanook. Vi har exatkt 1 vecka på oss att fixa överaskningen till Nanook och mamma hade redan fixat helften av de som skulle fixas.
Endag efterskolan så var Nanook mycket ivrig! Han tog kopplet på en gång jag han knappt hälsa på honom innan han ville ut. Så jag släppte han i skogen och han sprang flera hundra meter bort elller aa minst 200. Men jag roppade på han, och han skällde tillbaka.
- Nanook, Nanook?
Han kom springande mot mig och drog i min jacka.
- Vad är de gubben? Vill du vissa något?
Jag gick efter Nanook för att se vad som har hänt. När jag kommer dit så hör jag ett gnällande i det långa gräset. Jag springer dit. Jag sätter mig på huk och bara kollar. Jag tar genast av mig min jacka och lägger den runt den skadade lilla valpen. Jag kunde slåvad om att de va en Jackrussel. Jag bar upp den i famnen och gick hemmåt. Jag tog en lagom stor kartong för valpen. Bäddade med en mjuk filt och gjorde en flaska varm mjälk som jg sedan matade valpen med.
När mamma kom hem så förklarade jag hela historian för henne och vi bestämmde oss för att åka till polisen som sedan kontaktade vetrinär. Vi hade många frågor om den lilla valpen som jag kallade Akii.
- Hej jag är mamma till tjejen som hittade valpen.
- Mamma tyst!
- Som mamma till flickan vill jag att vetrinären svarar på några frågor. Hur gammal är valpen och har den ett hem?
- Valpen kanske är runt 4 månader och de menas 16 veckor. Och nej frun jag tror inte den har ett hem eftersom att de va långt inne i skogen.
- Okej, hur är de med den, är den allvarligt skadad?
- Jag har undersökt valpen och den verkar bara ha en skråma på benet, inget att vara rädd för. Men vi måste be er om att valpen ska få bo hos er tills vi har hittat ett hem åt den.
Jag svarade ja med en gång och den var ju aldrig hemma ensam på förmiddagen eftersom att Akii hade Nanook!
de va den delen hoppas den va bra!
Så här ser den ut i berättelsen!
Aussiedrömen del 5
när mamma kommer hem så ssätter vi oss och pratar om vad vi kan göra för Nanook. Och de slutar med att vi kommer fram till ett beslut som är mycket bra...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mamma ringer sammtal till Nanooks kennel och till andra hundägare som är hennes kompisar! Och jag bara går i skolan och väntar på att få komme hem till Nanook. Men mina skoldagar är inte långa. Jag slutar alltid 1 eller halv 1. Och de är bra nu när vi har Nanook. Vi har exatkt 1 vecka på oss att fixa överaskningen till Nanook och mamma hade redan fixat helften av de som skulle fixas.
Endag efterskolan så var Nanook mycket ivrig! Han tog kopplet på en gång jag han knappt hälsa på honom innan han ville ut. Så jag släppte han i skogen och han sprang flera hundra meter bort elller aa minst 200. Men jag roppade på han, och han skällde tillbaka.
- Nanook, Nanook?
Han kom springande mot mig och drog i min jacka.
- Vad är de gubben? Vill du vissa något?
Jag gick efter Nanook för att se vad som har hänt. När jag kommer dit så hör jag ett gnällande i det långa gräset. Jag springer dit. Jag sätter mig på huk och bara kollar. Jag tar genast av mig min jacka och lägger den runt den skadade lilla valpen. Jag kunde slåvad om att de va en Jackrussel. Jag bar upp den i famnen och gick hemmåt. Jag tog en lagom stor kartong för valpen. Bäddade med en mjuk filt och gjorde en flaska varm mjälk som jg sedan matade valpen med.
När mamma kom hem så förklarade jag hela historian för henne och vi bestämmde oss för att åka till polisen som sedan kontaktade vetrinär. Vi hade många frågor om den lilla valpen som jag kallade Akii.
- Hej jag är mamma till tjejen som hittade valpen.
- Mamma tyst!
- Som mamma till flickan vill jag att vetrinären svarar på några frågor. Hur gammal är valpen och har den ett hem?
- Valpen kanske är runt 4 månader och de menas 16 veckor. Och nej frun jag tror inte den har ett hem eftersom att de va långt inne i skogen.
- Okej, hur är de med den, är den allvarligt skadad?
- Jag har undersökt valpen och den verkar bara ha en skråma på benet, inget att vara rädd för. Men vi måste be er om att valpen ska få bo hos er tills vi har hittat ett hem åt den.
Jag svarade ja med en gång och den var ju aldrig hemma ensam på förmiddagen eftersom att Akii hade Nanook!
de va den delen hoppas den va bra!
Så här ser den ut i berättelsen!
Aussiedrömen del 4
Det blev sent med novellen ifag igen men sånt är livet vet ni! Det känns lite roligt och oroligt! För imorgon så kommer ju del 5 av Aussiedrömen. Och de oroliga är att jag vet ju inte precis hur många som läser den... Men de är säker några eller flera som gör de eftersom att runt nio tiden på morgornen så brukar jag ju ha runt 10 besökare på min blogg. Vet att de är lite men jag har ju bara haft bloggen i snart två månader eller lite till.
Aussiedrömen del 4
Våra blickar möts och han va inte fin och inte snäll. Utan han var världens finast och snällaste. Min lilla isbjörn, min Nanook!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Men de var ett problem! Något som alla ägare ska tänka på innan de skaffar hund! Jag går i skolan och mamma och pappa jobbar. Hur ska detta gå? Men de skulle inte va så svårt. Mamma har ett jätte bra jobb som djur kan följa med på. Hennes kompis brukar ha med sin rottweiler valp dit. Så tekniskt sätt är problemet löst, Nanook får följa med mamma till jobbet dom första månaderna, och när han är runt 8-9 månader så ska jag träna han att nu får du klara dig själv i några timmar.
Även om mina kompisar tyckte att Nanook var ett sånt fult namn och att han var så liten och klen.
Så blev han faktiskt allt större! Två månader gick och två till och ytrligare två månader till. Och nu var de dags för hans håda tränig att stanna hemma sjärlv tills jag kommer hem till lunchen och går ut med honom. I hela 9 månader hade Nanook följt med mamma till hennes jobb och varit där så han har fårr mycket träning av både mamma mig oc andra hundägare. Alltid när jag kom hem så tog jag honom ut i skogen och släppte honom där. Det va som om de bara var vi två i världen. Ibland kändes de tråkigt och i bland bara skönt. Men jag var ju aldrig ensamm! Jag hade ju alltif Nanook och för att vara en hund å är han den mest sociala och arbetviliga hund jag vet. Det står till och med i hundbökerna jag läser om Aissie hundar. Dom är mycket intiligenta och arbetsviliga och lättlärda. En trogen vän till sin ägare! och de står till och me med en stor understrycken text. Dom är mycket intiligenta och arbetsviliga och lättlärda. En trogen vän till sin ägare! Men nu, nu var de daks för Nanook att få vara ensam i hela 3 timmar utan att någon går ut med han. Eller han får ju såklart kissa och bajsa lite eftersom att vi har en hundlucka på dörren som leder till en hage ute i trädgården med lagom högtstaket. Även om han inte skulle hoppa ut, då han är en väldigt lydig hund. Mamma och pappa var tvungna att jobba över i en och en halv vecka på deras jobb och de är perfekt för då har ju jag och min Aussie Nonook huset för oss själva när jag kommer hem. Och de blir såå mycket lättare att träna då!
Jag började med att gå ut från dörren och stå där utanför utan att han märkte något. Och de gjorde jag bara för att jag ville se om han pep och gnällde något under tiden jag stog utanför. Men de gjorde han inte de gick super! Träningen fortsatte i en vecka och han gjorde små pip och gnäll då och då, men inte ofta! Och han var ju bara trots allt 9 månader och en vecka gammal nu!
Träningen gick bra jag började lite senare med att gå till affären då och då. Och i bland till kompisar och runt huset.
Ensam träningen pågick i ungefär 2 veckor och nu kan han vara ensam. Han ligger mest och sover eller är ute i hagen och solar. Och när jag komme rhem så tar han kopplat och väntar på att få gå ut i skogen. Men nu när han varit så duktig och gjort något bra för mig så vill jag ge något tillbaka till honom, jag har lät att hunden blir glad om man ger något tillbaka. Nanook fylle 10 månader snart och jag vill ge honom något speciellt, mycket speciellt!
när mamma komme hem så ssätter vi oss och pratar om vad vi kan göra. Och de slutar med att vi kommer fram till ett beslut som är mycker bra...
Det va del 4 av Aussiedrömen hoppas verkligen ni gillade den!
Kommentera!
Aussiedrömen del 4
Våra blickar möts och han va inte fin och inte snäll. Utan han var världens finast och snällaste. Min lilla isbjörn, min Nanook!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Men de var ett problem! Något som alla ägare ska tänka på innan de skaffar hund! Jag går i skolan och mamma och pappa jobbar. Hur ska detta gå? Men de skulle inte va så svårt. Mamma har ett jätte bra jobb som djur kan följa med på. Hennes kompis brukar ha med sin rottweiler valp dit. Så tekniskt sätt är problemet löst, Nanook får följa med mamma till jobbet dom första månaderna, och när han är runt 8-9 månader så ska jag träna han att nu får du klara dig själv i några timmar.
Även om mina kompisar tyckte att Nanook var ett sånt fult namn och att han var så liten och klen.
Så blev han faktiskt allt större! Två månader gick och två till och ytrligare två månader till. Och nu var de dags för hans håda tränig att stanna hemma sjärlv tills jag kommer hem till lunchen och går ut med honom. I hela 9 månader hade Nanook följt med mamma till hennes jobb och varit där så han har fårr mycket träning av både mamma mig oc andra hundägare. Alltid när jag kom hem så tog jag honom ut i skogen och släppte honom där. Det va som om de bara var vi två i världen. Ibland kändes de tråkigt och i bland bara skönt. Men jag var ju aldrig ensamm! Jag hade ju alltif Nanook och för att vara en hund å är han den mest sociala och arbetviliga hund jag vet. Det står till och med i hundbökerna jag läser om Aissie hundar. Dom är mycket intiligenta och arbetsviliga och lättlärda. En trogen vän till sin ägare! och de står till och me med en stor understrycken text. Dom är mycket intiligenta och arbetsviliga och lättlärda. En trogen vän till sin ägare! Men nu, nu var de daks för Nanook att få vara ensam i hela 3 timmar utan att någon går ut med han. Eller han får ju såklart kissa och bajsa lite eftersom att vi har en hundlucka på dörren som leder till en hage ute i trädgården med lagom högtstaket. Även om han inte skulle hoppa ut, då han är en väldigt lydig hund. Mamma och pappa var tvungna att jobba över i en och en halv vecka på deras jobb och de är perfekt för då har ju jag och min Aussie Nonook huset för oss själva när jag kommer hem. Och de blir såå mycket lättare att träna då!
Jag började med att gå ut från dörren och stå där utanför utan att han märkte något. Och de gjorde jag bara för att jag ville se om han pep och gnällde något under tiden jag stog utanför. Men de gjorde han inte de gick super! Träningen fortsatte i en vecka och han gjorde små pip och gnäll då och då, men inte ofta! Och han var ju bara trots allt 9 månader och en vecka gammal nu!
Träningen gick bra jag började lite senare med att gå till affären då och då. Och i bland till kompisar och runt huset.
Ensam träningen pågick i ungefär 2 veckor och nu kan han vara ensam. Han ligger mest och sover eller är ute i hagen och solar. Och när jag komme rhem så tar han kopplat och väntar på att få gå ut i skogen. Men nu när han varit så duktig och gjort något bra för mig så vill jag ge något tillbaka till honom, jag har lät att hunden blir glad om man ger något tillbaka. Nanook fylle 10 månader snart och jag vill ge honom något speciellt, mycket speciellt!
när mamma komme hem så ssätter vi oss och pratar om vad vi kan göra. Och de slutar med att vi kommer fram till ett beslut som är mycker bra...
Det va del 4 av Aussiedrömen hoppas verkligen ni gillade den!
Kommentera!
Aussiedrömen del 3
är så ledsen för att novellen vart så sent upplagt i dag men de tog lång tid att rensa mina kläder och vika dom! Men nu är ialla fall garderoben fin :)
Aussiedrömen del 3
Nu när de vart extra spännade så ser jag att mamma ser att jag tjuvlyssnar på som. Hon kommer mot dörren och jag försöker låtsas som inen ting! Men då....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När mamma ska öppna dörren för att säga till mig att jag inte får tjuv lyssna. så säger hon bara nu går vi hem till pappa han väntar på oss.
När vi kommer hem så läser pappa som vanligt måndags tidningen och dtriker sitt förmiddags kaffe. Det är min pappa och jag tror inte att han kommer sluta med det.
Mamma ger pappa en puss på pannan och ger han sedan en min som tyder ungefär så här ''Vi måste prata sen'' de vet jag för att de är inte första gången mamma gör den minen. När pappa läst klart sin tidning står mamma och förbereder köttet som vi ska äta i kväll. Men när mamma bet mig att passa såsen på spisen så visste jag att de är nu som dom ska ha sitt hemliga snack! Men hallå? Jag ville också luýssna på de där snacket! Varför måste jag stå här och passa en sås på spisen?
Mamma pch pappa står och pratar om något som inte jag får veta om, oretvis om jag får säga!
- Hur gick de på sammtalet i skolan idag?
- Det är just de jag vill prata om, de gick för de mesta bra.
- Okej och med de menar du?
- Att vi måste ge henne en Aussie!
- VA? Vi har ju bestämmt koppel grejen vi kan inte bara låte de vara och ge henne en hund ytan att vi vet om hon kan ta ansvar! Det går ju bara inte!
- Men vi måste hennes lärare sa att hon är deppig i skolan och ritar hundar på alla sina böker och papper.
- Men vi har ju...
- Jag vet, koppel saken. Men vill du hellre skapa ett syskon till henne?
- Okej du har rätt! Vart får vi tag på en Aussie?
Just i det ögonblicket mamm och pappa pratade med varandra så visste jag att de var något viktigt, om mig!
Och jag blev inte lite nyfiken av att veta att fde hela handlade om mig. Jag frågade mamma och pappa vad dom pratade om, men fick inget svar. Dom tog med sig datan till jobbet och va alltid inne på facebook när de skulle jobba!
Det har ju gått tre dagar och jag har gått ut med ett koppel i sex dagar. Ne nu måste jag få veta vad som pågår i de här huset! Så fort mamma och pappa kom hem den här eftermiddagen på en helt vanlig torstdag så skulle jag fråga ännu en gång vad som händer, och den här gången vill jag ha svar!
- Mamma, pappa kom ner!
- Mamm nu vill jag...
- Gumman sätt dig ner och blunda.
Jag hörde att mamma och pappa viskade med varandra och nu ville jag bara öppna min ögon för att se vad som var där!
- Såå nu får du kolla!
Jag öppnade mina ögon och jus där, där jag hade föreställt mig grejen jag skulle få. Så sitter en lite Blue merle Aussie och bara väntar på att få komma fram och hälsa.Skulle jag få slippa räkna dagar till två månader nu? Kunde jag bara glömma att gå ut med ett koppel i två månader?
Våra blickar möts och han va inte fin och inte snäll. Utan han var världens finast och snällaste. Min lilla isbjörn, min Nanook!
För er som vill veta så betyder Nanook isbjörn. Och vrf jag valde de
namnet på Aussien i novellen är för att de är ett otroligt fint namn.
Släng gärna in en kommentar om vad ni tyckte om del tre, jag är nöjd med alla delar jag gjort!
Aussiedrömen del 3
Nu när de vart extra spännade så ser jag att mamma ser att jag tjuvlyssnar på som. Hon kommer mot dörren och jag försöker låtsas som inen ting! Men då....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När mamma ska öppna dörren för att säga till mig att jag inte får tjuv lyssna. så säger hon bara nu går vi hem till pappa han väntar på oss.
När vi kommer hem så läser pappa som vanligt måndags tidningen och dtriker sitt förmiddags kaffe. Det är min pappa och jag tror inte att han kommer sluta med det.
Mamma ger pappa en puss på pannan och ger han sedan en min som tyder ungefär så här ''Vi måste prata sen'' de vet jag för att de är inte första gången mamma gör den minen. När pappa läst klart sin tidning står mamma och förbereder köttet som vi ska äta i kväll. Men när mamma bet mig att passa såsen på spisen så visste jag att de är nu som dom ska ha sitt hemliga snack! Men hallå? Jag ville också luýssna på de där snacket! Varför måste jag stå här och passa en sås på spisen?
Mamma pch pappa står och pratar om något som inte jag får veta om, oretvis om jag får säga!
- Hur gick de på sammtalet i skolan idag?
- Det är just de jag vill prata om, de gick för de mesta bra.
- Okej och med de menar du?
- Att vi måste ge henne en Aussie!
- VA? Vi har ju bestämmt koppel grejen vi kan inte bara låte de vara och ge henne en hund ytan att vi vet om hon kan ta ansvar! Det går ju bara inte!
- Men vi måste hennes lärare sa att hon är deppig i skolan och ritar hundar på alla sina böker och papper.
- Men vi har ju...
- Jag vet, koppel saken. Men vill du hellre skapa ett syskon till henne?
- Okej du har rätt! Vart får vi tag på en Aussie?
Just i det ögonblicket mamm och pappa pratade med varandra så visste jag att de var något viktigt, om mig!
Och jag blev inte lite nyfiken av att veta att fde hela handlade om mig. Jag frågade mamma och pappa vad dom pratade om, men fick inget svar. Dom tog med sig datan till jobbet och va alltid inne på facebook när de skulle jobba!
Det har ju gått tre dagar och jag har gått ut med ett koppel i sex dagar. Ne nu måste jag få veta vad som pågår i de här huset! Så fort mamma och pappa kom hem den här eftermiddagen på en helt vanlig torstdag så skulle jag fråga ännu en gång vad som händer, och den här gången vill jag ha svar!
- Mamma, pappa kom ner!
- Mamm nu vill jag...
- Gumman sätt dig ner och blunda.
Jag hörde att mamma och pappa viskade med varandra och nu ville jag bara öppna min ögon för att se vad som var där!
- Såå nu får du kolla!
Jag öppnade mina ögon och jus där, där jag hade föreställt mig grejen jag skulle få. Så sitter en lite Blue merle Aussie och bara väntar på att få komma fram och hälsa.Skulle jag få slippa räkna dagar till två månader nu? Kunde jag bara glömma att gå ut med ett koppel i två månader?
Våra blickar möts och han va inte fin och inte snäll. Utan han var världens finast och snällaste. Min lilla isbjörn, min Nanook!
För er som vill veta så betyder Nanook isbjörn. Och vrf jag valde de
namnet på Aussien i novellen är för att de är ett otroligt fint namn.
Släng gärna in en kommentar om vad ni tyckte om del tre, jag är nöjd med alla delar jag gjort!
Aussiedrömen del 2
Hej alla, jag vet jag vet dåligt bloggande men men sånt som händer!
Dagen idag har ju varit okej fick reda på att jag ligger jätte bra till i matte och No. Engelska sa sofie att jag också kommer ligga bra till på våran sv/eng. Så glad tjej här! Men Gittan (lärare)ska börja skriva ett återgjärds pogram hon ska alltså bara börja på ett.... Men om jag lämmnar in alla so saker som jag inte gjort direkt efter lover så är ju de återgjärd programet borta! Men de bästa med dagen är ju såklart SPORTLOV!!!!
Aussiedrömen del två.... I väntan på en Aussie! Vet att de blev lång men värt att läsa för er som älskar hundar! Och varning för stavfel!
När jag gått med min ''Aussie'' till koppel i en kvart ungefär så hör jag ett prassel från buskarna. Jag kollar dit för att se vad som kan finnas där. Men när jag kom dit......
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så är de inget där.... Jag blir mycket furdersam och tar mitt koppel och vänder om. När jag kommer hem står mamma i hallen för hon och pappa ska snart åka och jobba, haha ovanligt! Dom är nästan aldrig hemma ialla fall inte mamma hon jobbar mest hela tiden tycker jag nu när hon är fast anställt! Kan man inte få en mor och dotter dag? Som gå på spa och få manikyr och predikyr.
Jag lägger mitt koppel i byron i hallen och mamma pussar mig hej då på min panna.
- Hej då...
- Förlåt att jag inte är hemma så ofta men i morgon lovar jag att jag ska va hemma och då ska vi göra något rikrigt kul!
Jag tror inte jag trodde på mamma men jag va tvungen att lita på henne för min egen skull, för jag ville inte liksom gå och känna mig sårad hela dagen i skolan. Det är ju trots allt den sista dagen innan sportlovet.
På bilden ska klassen rita något som hände under morgonen. Men Jag vill inte alls rita de som hände på morgonen! Fy bubblan!
Istället drömmer jag mig bort till en värld full av Aussie hundar. Jag hör en massa skällande från valpar till ung hundar från unghundar till vuxna! Alla de fina färger de har.
- Hallå, har du somnat hallå?
- Va nej, nej jag bara dag drömer lite.
- A men se till att sluta med de då!
När jag kommer hem så sitter jag i soffan och väntar på mamma. Men mest i en väntan på en Aussie.
Efter mitt dag drömande för andra gången i dag så ringer telefånen. Jag tar upp luren för att svara.
- Hallå!
- Hej de är jag, gumman förlåt men...
Jag lägger på luren för att jag vet vad mamma skulle säga! Senare på kvällen kommer mamma hem och pratar om vårat utveklingsammtal som vi ska ha nu på måndag. Men en sak jag inte fattar, varför ska vi ha de på en måndag och varför just på sportlovet? Då ska ju alla skolor vara stängda tycker jag!
Tre dagar senare på en måndag , Då de va fredag för tre dagar sen i berättelsen! Och nu har hon gått med sitt koppel i 4 dagar och de är 1 månad och 28 dagar kvar tills gon får sin efterlängtade Aussie!
Jag och mamma är på väg till skolan för ett utveklingssammtal på sportlovet -.- Hoppas de går bra jag och mamma prtade ju om utveklingsammtalet i fredags.
När vi kommer dit så pratar vi om hur de går i skolan, framför allt att jag inte koncentrerar mig utan bara tänker på en sak och mamma vet nog vad de är. Annars har hon missat något väldigt stort!
Efter de så måste jag gå ut för att de ska prata lite själva! Jag tar öronen mot dörren och lyssnar på vad dom har att säga till varandra.
- Men hon säger att du och hennes pappa inte är hemma så mycket, kanske darför hon är så deppig i skolan.
- Men vi har ju våra jobb, och jag vet ju inte om de beror på att vi inte är hemma ofta.
- Hon kanske behöver någon att vara med. Som en lille bror eller syster.
- Nej men de får hon inte.
- Men kanske en hund? Eller en katt?
- Vi har sakt att om hon går ut med ett koppel i två månader minst 6 gånger om dagen och går hem även på lunchen och rastar kopplet så sla hon få sin Aussie!
- Men...
Nu när de vart extra spännade så ser jag att mamma ser att jag tjuvlyssnar på som. Hon kommer mot dörren och jag försöker låtsas som inen ting! Men då....
Det va del 2, vet att den va lång men de är värt att läsa för er som är hund- älskare!
Ha de så bra!
Dagen idag har ju varit okej fick reda på att jag ligger jätte bra till i matte och No. Engelska sa sofie att jag också kommer ligga bra till på våran sv/eng. Så glad tjej här! Men Gittan (lärare)ska börja skriva ett återgjärds pogram hon ska alltså bara börja på ett.... Men om jag lämmnar in alla so saker som jag inte gjort direkt efter lover så är ju de återgjärd programet borta! Men de bästa med dagen är ju såklart SPORTLOV!!!!
Aussiedrömen del två.... I väntan på en Aussie! Vet att de blev lång men värt att läsa för er som älskar hundar! Och varning för stavfel!
När jag gått med min ''Aussie'' till koppel i en kvart ungefär så hör jag ett prassel från buskarna. Jag kollar dit för att se vad som kan finnas där. Men när jag kom dit......
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så är de inget där.... Jag blir mycket furdersam och tar mitt koppel och vänder om. När jag kommer hem står mamma i hallen för hon och pappa ska snart åka och jobba, haha ovanligt! Dom är nästan aldrig hemma ialla fall inte mamma hon jobbar mest hela tiden tycker jag nu när hon är fast anställt! Kan man inte få en mor och dotter dag? Som gå på spa och få manikyr och predikyr.
Jag lägger mitt koppel i byron i hallen och mamma pussar mig hej då på min panna.
- Hej då...
- Förlåt att jag inte är hemma så ofta men i morgon lovar jag att jag ska va hemma och då ska vi göra något rikrigt kul!
Jag tror inte jag trodde på mamma men jag va tvungen att lita på henne för min egen skull, för jag ville inte liksom gå och känna mig sårad hela dagen i skolan. Det är ju trots allt den sista dagen innan sportlovet.
På bilden ska klassen rita något som hände under morgonen. Men Jag vill inte alls rita de som hände på morgonen! Fy bubblan!
Istället drömmer jag mig bort till en värld full av Aussie hundar. Jag hör en massa skällande från valpar till ung hundar från unghundar till vuxna! Alla de fina färger de har.
- Hallå, har du somnat hallå?
- Va nej, nej jag bara dag drömer lite.
- A men se till att sluta med de då!
När jag kommer hem så sitter jag i soffan och väntar på mamma. Men mest i en väntan på en Aussie.
Efter mitt dag drömande för andra gången i dag så ringer telefånen. Jag tar upp luren för att svara.
- Hallå!
- Hej de är jag, gumman förlåt men...
Jag lägger på luren för att jag vet vad mamma skulle säga! Senare på kvällen kommer mamma hem och pratar om vårat utveklingsammtal som vi ska ha nu på måndag. Men en sak jag inte fattar, varför ska vi ha de på en måndag och varför just på sportlovet? Då ska ju alla skolor vara stängda tycker jag!
Tre dagar senare på en måndag , Då de va fredag för tre dagar sen i berättelsen! Och nu har hon gått med sitt koppel i 4 dagar och de är 1 månad och 28 dagar kvar tills gon får sin efterlängtade Aussie!
Jag och mamma är på väg till skolan för ett utveklingssammtal på sportlovet -.- Hoppas de går bra jag och mamma prtade ju om utveklingsammtalet i fredags.
När vi kommer dit så pratar vi om hur de går i skolan, framför allt att jag inte koncentrerar mig utan bara tänker på en sak och mamma vet nog vad de är. Annars har hon missat något väldigt stort!
Efter de så måste jag gå ut för att de ska prata lite själva! Jag tar öronen mot dörren och lyssnar på vad dom har att säga till varandra.
- Men hon säger att du och hennes pappa inte är hemma så mycket, kanske darför hon är så deppig i skolan.
- Men vi har ju våra jobb, och jag vet ju inte om de beror på att vi inte är hemma ofta.
- Hon kanske behöver någon att vara med. Som en lille bror eller syster.
- Nej men de får hon inte.
- Men kanske en hund? Eller en katt?
- Vi har sakt att om hon går ut med ett koppel i två månader minst 6 gånger om dagen och går hem även på lunchen och rastar kopplet så sla hon få sin Aussie!
- Men...
Nu när de vart extra spännade så ser jag att mamma ser att jag tjuvlyssnar på som. Hon kommer mot dörren och jag försöker låtsas som inen ting! Men då....
Det va del 2, vet att den va lång men de är värt att läsa för er som är hund- älskare!
Ha de så bra!
Aussiedrömen del 1
Innan jag skriver något så vill jag bara att ni ska ha några meningar klart för er!
* Varge del kommer inte va jätte lång!
* Jag kommer minst ha 10 delar eller mera.
* Kom inte med en massa duma kommentarer!
* De här är en novell berättelse.
Aussiedrömen del 1
Jag går upp tidigt på morgonen för att hinna äta frukost och fixa mig och gå ut med min hund. Jag tar kopplet i handen låser upp dören och går ut. Varge morgon måste jag minst vara ute en halv timme med min hund. Alltså måste jag vakna halv 7. De är inte roligt att gå ut med min hund! För nu kommer vi nämligen till den mest sorliga delen av mitt liv... Jag har ju INGEN hund! Mamma vill att jag ska visa att jag kan ta hand om en hund, kunna gå ut med den på morgornen så att den hinner göra sina behov och fylla vattenskålar med vatten. TRÅKIGT för min del!
Om jag klarar detta i 2 hela månader så kommer jag få min helt egna Aussie som jag kan tävla, träna och till och med ställa ut! Men som sakt måste jag gå ut med ett koppel flera gånger om dagen... Till och med gå hem på lunchen för att kunna vissa att jag kan rasta hunden på lunchen också. Jag har redan bestämmt vad min Aussie ska heta! Akii ska bli dens nya namn. Men bara om jag sköter fin uppgift.
När jag gått med min ''Aussie'' till koppel i en kvart ungefär så hör jag ett prassel från buskarna. Jag kollar dit för att se vad som kan finnas där. Men när jag kom dit......
Det va första delen av ''Aussiedrömen'' hope you like it ;) Om jag bara skulle få min egna Aussie skulle jag bli den lyckligaste i världen!
Att bara kriva om en hund ger mig en underbar kännsla!
* Varge del kommer inte va jätte lång!
* Jag kommer minst ha 10 delar eller mera.
* Kom inte med en massa duma kommentarer!
* De här är en novell berättelse.
Aussiedrömen del 1
Jag går upp tidigt på morgonen för att hinna äta frukost och fixa mig och gå ut med min hund. Jag tar kopplet i handen låser upp dören och går ut. Varge morgon måste jag minst vara ute en halv timme med min hund. Alltså måste jag vakna halv 7. De är inte roligt att gå ut med min hund! För nu kommer vi nämligen till den mest sorliga delen av mitt liv... Jag har ju INGEN hund! Mamma vill att jag ska visa att jag kan ta hand om en hund, kunna gå ut med den på morgornen så att den hinner göra sina behov och fylla vattenskålar med vatten. TRÅKIGT för min del!
Om jag klarar detta i 2 hela månader så kommer jag få min helt egna Aussie som jag kan tävla, träna och till och med ställa ut! Men som sakt måste jag gå ut med ett koppel flera gånger om dagen... Till och med gå hem på lunchen för att kunna vissa att jag kan rasta hunden på lunchen också. Jag har redan bestämmt vad min Aussie ska heta! Akii ska bli dens nya namn. Men bara om jag sköter fin uppgift.
När jag gått med min ''Aussie'' till koppel i en kvart ungefär så hör jag ett prassel från buskarna. Jag kollar dit för att se vad som kan finnas där. Men när jag kom dit......
Det va första delen av ''Aussiedrömen'' hope you like it ;) Om jag bara skulle få min egna Aussie skulle jag bli den lyckligaste i världen!
Att bara kriva om en hund ger mig en underbar kännsla!
