Hej på er!
Tänkte skriva del 10 nu i Aussiedrömmen och sen har jag tänkt lite vill liksom inte sluta med den. Så jag har bestämmt att efter sommaren eller påsken så kommer typ som en Aussiedrömmen 2 ;) Vad tycker ni om de va? Isåfall kommentera. Och sen så får vi nu se hur de går för Nanook och Akii.

Aussiedrömmen del 10

Mamma och pappa och jag och Akii bestämmer oss för att hälsa på Nanook och vi bestämmer också att åka dit i morgon. Ingen annar vilket lycklig hundägare jag är nu!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hadde svårt att sova i natt jag bara tänkte på Nanook hela tiden. Vad som kommer hända med han. Måste han gå bort kommer han må bra? Jag är helt lost!
Men de är bara en sak jag kan göra och de är att vänta på ett mirakel. Och de hoppas jag kommer hända i morgon. Jag tänker på allt som vi gjort och när vi hittade Akii i skogen och varför han måste vara så ung.... Alla har de ju inte bra.
Men jag är så himla tacksamm för att Nanook har funnits där för mig, för att han har funnits på denna jord och gjort mig till den människan jag inte va för 1 år sen. Jag älskar min Nanook så fruktansvärt mycket att jag spricker. Och Akii också självklart. Och jag tänker på hur de va när Akii kom att man va vungen att ta hamnd om han eftersom att han bara va en bebis valp. Att han fick stå ut att inte få så mycket tid med mig på kvällarna. Men bara för att Akii kom betyder de inte att jag skulle glömma min älskade. ALDRIG I MITT LIV!
Men nu ligger han där... helt förtvivlad och undrar vad han gör där. Han är också såå himla duktig som vågar ta sprutorna och ha en massa slangar i munen. Men nu var de sags att tänka positivt, tänk så skulle han bli bra tänk så skulle han få leva? De ända jag ska göra nu är att sova och drömma om min underbara vänner Nanook och Akii. Mina bästa vänner!
Nästa dag vaknade jag av att mamma väkte mig för vi skulle till vetrinären tidigt. Pappa körde oss dit för han ville också hälsa på Nanook. Och Akii ville med också såklart. När vi kom in i rummet där de tagit Nanook till så mötes våra blickar. Jag såg hur han ville vifta på svansen med kunde inte. Han låg där med rinnade ögon och bara kollade ut över de dystra rummet som om han va i ett fängelse. De föll en tår från min röda kalla kind och en till på den andra. Jag kännde hur dom ran ner på mitt kalla bröst och sedan försvann. Man får ingen bra kännsla av att se sin hund halvdöd. Men jag vill bara han bästa. Och de vill nog alla andra hundägare för sina hundra också.
Mamma pratade med vetrinären en stund inna  vi skulle hem. De pratade om hur vi ville göra. De sa att vi kunde aliva han och bara låta honom slippa lida eller också låta han ligga kvar här och lida. De sa också att de snart om hadde fått proverna på Nanooks syndrom. Så vi åkte hem och ville vänta. Vet att folk tycket att vi borde ha avlivat han men dom sa att de finns en channs och den vill jag ta. Om den kan rädda Nanook så tar jag den!
Flera veckor gick och vi började inse att Nanook får lida för mycket. De känns overkligt att en hund kan vara sjuk i lite mindre än en halv år och lite mindre är nästan ett halv år. Stackars lilla Nanook.
En morgon gick jag till skolan från att varit hemma en vecka.... När jag kom dit så va morgonen bra alla va tysta och ryktet om Nanook hadde spridids sig och alla visste om vad som va fel. Min fröken och alla klasskompisar. Mobbarna hadde slutat mobba och alla hadde slutat skrika i lektionen pch alla sa '' jag är ledsen för allt jag gjort '' hmm de skänndes skönt att alla förstog vilken ledsam sak de va så snälla mot mig för.
När jag kom hem så satt mamma och va jätte glad i soffan och pappa också.

- Jobbar inte ni?
- Jo eller nej vi kom hem för att berätta en sak för dig gumman. Något väldigt bra!

När mamma sa så fick jag ett leande på läpparna. Min första tanke va yes ett mirakel har landat!

- Ett mirakel, mamma säg att de är ett mirakel.
- Nee... JO! De har fått provsvaret på vad Nanook har drabbats av och kan nu börja behandla honom med den medecin hn behöver och han kommer säkert få komma hem på måndag.
- VAAA? Skämtar du med mig så är de inge kul.
- Jag skämtar inte, de är sant Nanook kommer bli frisk igen.
- VAA?
- Gumman de din mamma säger är sant.

Min första tanke där va yes min Nanook ska få komma hem han har blivit frisk.
Men mamma sa att vetrinären hadde sakt att man inte får komma och hälsa på under behandligen. och att han måste vila några dagar till måndag ungefär.

Det gick några dagar och sen vart de måndag.ÄNTLIGEN! Idag skulle min Nanook få komma hem till sin familj igen.
När vi kom dit så var Nanook på egna ben. Jag kramade han i flera minuter, tog mina händer i hans päls och bara smekna hans nacke pussade på honom flera gånger och bara va helt borta i våran värld. Sen vart Akii insläppt och jag såg hur de kramades och lekte men varandra. Så underbart att se.

- Det är en stark hund du har.
- Tack jag vet han är världens underbaraste och Akii med.
- Ja de kan jag hålla med om. Vi har aldrig haft ett så långt fall förut och vi är förvånade att han levde så länge utav en behandling som inte ens hjälpte ett dugg. Han kämpade nog för dig.
- Vet du va de tror jag också!
- Han hadde drabbats av ett socker problem och några andra osaker men dom tar jag med dina föreldrar sen. Och du borde veta att du är en bra hundägare och du vet vad dom vill.
- Tack så mycket, men mamma ska vi åka hem nu.
- Okej gumman, och tack doktorn så snällt av er att vilja jobba med detta fall så här länge de betyder så mycket för min familj.
- Varsegod de är mitt jobb. Och glömm inte ingen skog på två dagar.

När vi kom hem så gjorde jag de skönt i min säng för Nanook och Akii, och lilla Akii som va i rumpan på Nanook hela tiden. Dom var verkligen bröder dom två. Två dagar senare så va jag ute i skogen med mina älsklingar och kände luft igen. ren luft och man får en underbar kännsla av att känna att man har två underbara hundar. Min Nanook och Akii jag älskar er så otroligt mycket!

De va den delen och så kan ni ju läsa där uppe om lite info. Men kommentera gjärna de här så blir jag glad.